Framtidstro har köttbonden Lars alltid haft, men nu krävs återhållsamhet

Lantbrukets växande dilemma är rubriken på höstens sammanställning av ett 100-tal större produktionslantbrukares röster om hur de ser på sina verksamheter och vilken känsla de har kring sitt yrkesval som gröna företagare, nuläget och framtiden. Svåra väderförhållanden på många
håll i landet och ett betydligt högre kostnadsläge gör sammantaget att 2023 på många sätt varit ett tufft år. Samtidigt finns en positiv kraft inom lantbrukskåren utifrån de värden de skapar i samhället.

Lars Nathanaelsson bekräftar den övergripande bilden som de medverkande kollegorna i Lantbrukspanelen ger.

På Stafsgård, belägen i den jämtländska byn Norderåsen, föder han upp köttdjur från de dikalvar som köps in. I dagsläget består besättningen av 120 kvigor och tjurar. Till fastigheten hör också en del skog och 95 hektar åkermark för vall och grönfoder.

Att ha ett starkt pannben, vara lösningsorienterad och en mångsysslare är en nödvändighet när man som Lars är egenföretagare. Nätverkande med andra i branschen är också viktigt. Som förtroendevald i Landshypotek Ekonomisk Förening har han ett stort kontaktnät och ett värdefullt bollplank i olika branschfrågor.

Djurskötseln, som han värnar mycket om och tar mest av hans tid, sköter han om själv. Frun Katarina har hand om ekonomin och bokföringen, vilket Lars ser som nödvändigt att ha koll på själv. Barnen rycker in vid skördearbetet och när fler händer behövs.

Senaste året har helt klart varit av det tuffare slaget

Förutom att ha lantbruket i blodet – gården har varit i familjens ägor sedan 1600-talet – är tidigare erfarenheter till nytta i det dagliga arbetet. Under många år körde Lars skogsmaskin och han har också arbetat med slakt och styckning av nöt, gris, ren och älg. Men det senaste året har helt klart varit bland de tuffare, konstaterar han.

För Lars del har kraftigt stigande kostnader för att driva verksamheten och betydligt sämre foderskörd gjort att han bland annat har fått minska ned på inköpen av antalet kalvar.
 
  – Här uppe i norr var våren sen. Tjälen låg kvar in i juni. Det var som om vinter slog om till försommar direkt, och det blev mycket torrt. Av min förstaskörd. gick hälften bort. Det var faktiskt sämre än torkåret 2018. Till andraskörden blev det bra med regn så den blev riktigt bra, men vissa fält med sämre bärighet gick inte att köra på.

Lars har därför fått köpa in grovfoder. Detsamma gäller många andra kollegor i länet. Till det ska läggas en i övrigt betydligt högre prisnivå för andra insatsvaror som behövs för driften.

  – Det är klart att de ekonomiska förutsättningarna har försämrats den senaste tiden och är utmanande. Jag har helt enkelt behövt vara mer återhållsam i det mesta, säger Lars. Det gäller även i det privata, som att köra mindre bil.

Livsstilen som lantbruksföretagare är ändå oslagbar

Så hur ser han på sitt företagande just nu och tänker kring framtiden för Stafsgård?

   – Det går upp och det går ned. Det ingår i lantbruksföretagandets natur och trots att det är mer utmanande just nu jag skulle inte vilja byta det mot något annat. Här får jag bestämma själv vad jag ska göra och försöka lösa det jag inte kan råda över på bästa sätt. Att se till att mina djur har det bra är det viktigaste för mig. Om de sköts om väl och får ett näringsriktigt foder blir köttet också av hög kvalitet. Att dessutom få följa säsongens växlingar och ta hand om den mark som jag förvaltar som 14:e generationen – det är oslagbart.

Efterfrågan på bra svenskt nötkött finns och intäkterna har varit stabila. Lars säljer till slakteriet Nyhlens Hugossons, som har ett nära samarbete med bönder runt om i Norrland för att värna om den lokala matproduktionen, och han har en mycket bra relation till.

Han ser positivt på att lantbrukets betydelse har stärkts, och vikten av en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel har aktualiserats allt mer. Men Lars betonar att det måste finnas förutsättningar och reformer som gör att lantbruksföretagarna, som verkar i en kapitalkrävande och klimatberoende bransch, vågar investera och utveckla sina verksamheter 

 – Att driva nötkötttsproduktion i Norrland har stor potential, där vallodlingen är motorn med våra ljusa sommarnätter. Men att sälja fler köttlådor till hushållen i närområdet räcker inte. Här behöver större beslut tas; som att svenskproducerade livsmedel upphandlas av kommuner och landsting i högre grad. Samma gäller på restauranger. Viljan finns säkert, men avtal och politik styr utvecklingen. I slutändan är det konsumenten som avgör vad denne köper.

Och att gå från fast anställning till att vara bonde på heltid är inte alltid en lysande ekvation, menar Lars.

  – Jobbet, livsstilen är det positiva, men du måste tjäna pengar som företagare för att kunna utvecklas. Jag skulle rekommendera de unga att prova på olika anställningar innan man ger sig in i ett eget företagande utifrån allt ansvar det innebär att driva och förvalta ett lantbruk.

Förhoppningarna är såklart att lantbrukandet på Stafsgård lever vidare i någon form, men det får framtiden utvisa. Finns det lönsamhet i branschen finns förutsättningarna, avrundar Lars.