Vi motiveras av att göra det vi redan gör ännu bättre

Munkebo gård, belägen strax utanför Hjo, har funnits i familjen Indebetous ägor sedan 30-talet när Calles farfar köpte den. Med blöta marker och lerjord var den svårodlad, men med dagens återkommande torkperioder är det en fördel. Då liksom nu är det ett familjeägt lantbruk med flera anställda. Här driver Calle och Malin ett väl diversifierat företag sedan 2009.

Med en verksamhet som omfattar både kycklinguppfödning, växtodling, skogsbruk och jordgubbsland behövs extra händer. Kycklingsproduktionen är mest arbetskrävande. De föder upp runt 2 miljoner frigående kycklingar årligen, från de är nykläckta till att de levereras till Kronfågel. Gödseln från kycklingstallarna används som gödning på de åkermarkerna. Den största delen av spannmålen som odlas här går till foder, en mindre del säljs och blir bland annat havregryn. På en del av åkermarken växer också jordgubbar och pumpa.

Makarna Indebetous har inte aktivt valt mellan ekologisk eller konventionell odling. Istället kombinerar de tekniker och metoder som känns och fungerar bäst.

  – Vi väljer att kalla det logisk odling, säger Malin.

Kretsloppstänk genomsyrar verksamheten

Helhetsperspektivet är överlag viktigt för Malin och Calle. De strävar efter att anpassa verksamheten så att den, på ett så positivt sätt som möjligt, är en del av det naturliga kretsloppet här. För några år sedan investerade de i solceller på gården.

  – Vi producerar som mest energi när våra behov är som störst. Det är framför allt kycklingstallarna som kräver el under sommaren för att hålla nere temperaturen, och då passar det bra med solenergi. Visst kostade solcellsinvesteringen en del, men det känns rätt att hålla kretsloppet slutet på gården, säger Calle och Malin. 

Med det senaste årens stigande driftskostnader och räntenivåer är det ekonomiska läget betydligt tuffare för många lantbruksföretagare. Hur har 2023 varit för er?

  – De 300 hektaren skogsmark har fått ett betydligt större värde för oss. Tidigare köpte vi bränsleved för att värma upp gården, men nu används så mycket som möjligt av den egna skogen. Det biobränsle som den genererar håller temperaturen uppe i både stallar, gårdsverkstad och bostäder.

Tillsammans med den senaste investeringen i gengas är de i princip självförsörjande på grön el. Med de kraftigt stigande elpriserna är Malin och Calle såklart tacksamma för det. De vill inte sitta i knät på elbolaget och satsningarna ligger helt i linje med makarnas miljötänk. 

Foderbehovet till kycklingarna täcks däremot inte av den spannmål som skördas på de egna åkermarkerna.

  – Vi är inte helt självförsörjande på foder. Trots att vi försöker hålla ett överlager behöver mycket också köpas in och kycklingfodret är också vår största utgiftspost. När priserna har varit så volatila försöker vi att inte ligga med för långa avtal. Vi delar också upp gödselinköpen och har inte upplevt något problem med tillgången. Däremot är kutterspån en bristvara. Tack och lov finns andra alternativ. Vi har delvis gått över till torv och ser till att ha lager.

Efterfrågan på arbetskraft är stor och varierar

Att lantbruksnäringarna har allt svårare att få tag i arbetskraft är en fråga för hela branschen. Calle upplever att alla skriker efter bra folk, men säger samtidigt att hur lätta de är att få tag i går upp och ner.

Han berättar att det i varje fall ser väldigt bra ut för dem just nu.

  – Vi har tre heltidsanställda här på Munkebo, men behöver ta in extra arbetskraft emellanåt, exempelvis när kycklingsstallar ska tvättas och när det är dags för sådd- och skördearbete på fälten. Vi har valt att jobba med ett litauiskt bemanningsföretag och det har fungerat utmärkt för oss hittills.

Och att platserna fylls på våra naturbruksgymnasier är positivt för framtiden, tillägger Calle. Men för att fler unga ska vilja arbeta inom lantbruket behöver lönen ligga på samma nivå som i byggbranschen, menar han.

Även för sommarens jordgubbsplockning behövs extrapersonal. Malin berättar att de flesta gubbarna tidigare plockades och såldes på beställning, medan självplocket endast stod för en mindre del. Nu är fördelningen den motsatta och gården fylls under sommaren av jordgubbssugna besökare samtidigt som antalet anställda jordgubbsplockare har minskat.  

Genom investeringen i gengas har de nyligen kunnat bygga ett växthus. Det gör att odlingssäsongen kan förlängas. 

Energi och livsmedel lär bli bristvaror framöver

Med dyrare insatsvaror och kapitalkostnader, samt mer oförutsägbara väderförhållanden, har riskerna i lantbruksföretagen alltså ökat generellt. Men Malin och Calle har de största investeringarna bakom sig och var inte så hårt drabbade som många andra av fjolårets väder. Det var visserligen väldigt torrt i juni/juli, men med lerjordar är de inte lika utsatta. Grödorna kom i gång bra eftersom de sår på hösten och skörden var normal. För att minska markbearbetningen börjar de  – när det är möjligt – så direkt efter skörd. Det sparar både traktortimmar och diesel, vilket gör gott för både lönsamheten och miljön. Diken hålls också välrensade så att vattnet kan flöda ordentligt och med gräskanter på åkermarken närmast dikena hålls jorden ihop och behåller näringsämnen bättre när plötsliga skyfall kommer.

  – Till jordgubbsodlingarna har vi bevattningsdammar. Sedan kan man ju fundera på om det är rätt i framtiden. Då kanske vi måste prioritera att ha bevattning av spannmålen och strunta i jordgubbarna som är mer av en lyxkonsumtion.

En del av maskinparken delas med granngårdar och nya maskininvesteringar är de mer försiktiga med i dagsläget.

Nu väntar mer av finjusteringar och mindre utveckling. De motiveras av att göra det de redan gör än bättre. Och även om det såklart finns utmaningar att hantera ser de positivt på framtiden. 

Lantbruket har en betydande roll att fylla och behöver ju inte bara överleva utan utvecklas, säger de unisont. Alternativa energikällor blir allt viktigare i klimatomställningen och livsmedel kan bli en bristvara globalt framöver. De nämner också att Sveriges självförsörjningsgrad behöver öka från dagens runt 50%, något som har aktualiserats alltmer utifrån det oroliga omvärldsläget.

  – Vi behöver prioritera det svenskproducerade. Idag har många skolor slutat servera mjölk och kommunerna snålar med svensk mat när importerad är billigare. Vi har tappat en del på kycklingsidan, konstaterar Calle.

Malin flikar in att lantbrukare över lag behöver bli bättre på att berätta om allt som görs på gårdarna och hur allt hänger ihop.

Målet är att en dag kunna lämna över en gård som ligger i framkant till nästa generation; där hållbarhetsperspektivet är vägledande, effektiviteten hög och arbetsvillkoren goda. För trots att mycket redan gjorts sedan de tog över för 15 år sedan är det de ständiga små förbättringarna som driver dem – även om tempot just nu får anpassas till rådande läge och är lite lugnare.