Widholms på Trägsta Gård tacklar svängningar och osäkerhet med långsiktig planering och tydliga mål

Torgny och Eva-Maria bodde på Torgnys föräldrars gård när granngården skulle säljas. Visst hade de tänkt tanken att göra något annat i sitt yrkesverksamma liv någon gång. Men att gå från fasta anställningar och trygga löneinkomster inom kommunen till en mer osäker tillvaro som lantbruksföretagare på heltid, utan större tidigare erfarenheter, var ändå ett stort steg.

Trägsta förvärvades på en kvart

Med ett skratt berättar Torgny att affären gjordes upp på en kvart.

  – För oss som generellt väger in olika aspekter, och funderar ett varv innan vi agerar, var detta ett ovanligt snabbt beslut, berättar Torgny Widholm. Att tillfället bjöds att förvärva granngården, och att vi hade säkrat en del av finansieringen innan och dessutom fick snabb hjälp av Landshypotek och ett startbidrag, gjorde kanske sitt till också. Så helt plötsligt var vi med egen gård att ta över ansvaret för.

Men den vid första anblicken charmiga ladugården på Trägsta visade sig vid närmare översyn både vara sliten och omodern. Dessutom var den lilla besättningen på 30-talet djur som ingick i köpet inte av bästa hälsa.

   – Det var mer att stå i än vi kunnat ana, men en spännande utmaning. Vi har helt enkelt lärt oss vart eftersom och vidareutbildat oss löpande. Målet har alltid varit att våra djur ska må bra, liksom vi som arbetar här på gården. Att vi hela tiden satt upp planer kring byggnationer, djurantal, skogens skötsel etcetera på något till tio års sikt – och varit noggranna att följa upp dem och revidera där det har behövts – har hjälpt oss att strukturerat växa organiskt, men också att prioritera våra investeringar.

Väl värt att nämna är att Torgny och Eva-Maria även har åtta barn tillsammans, vilket som Torgny uttrycker det har varit ett projekt i sig.  

  – På något sätt har det gått fast det bitvis varit slitsamt. De succesiva framstegen tror jag har bidragit till att vi ändå orkat hålla i. Vi har växt med egen produktion, långsamt och stabilt. Efter ett år kunde vi leva på verksamheten jag och Eva-Maria. Därefter har vår gemensamma plan och målstyrning hjälpt oss att bibehålla och öka lönsamheten. Visserligen har vi byggt när det var som dyrast, men sen när högkonjunkturen kom hade vi en färdig anläggning som kunde producera mer. Och det har varit bra att ha skogen att tillgå som intäktskälla för att finansiera satsningar, även om den enskilt inte burit kostnaderna för korna.

Till gården hör också 120 hektar egen åkermark, samt 240 hektar arrenderad. Den vall, åkerbönor, havre etcetera som växer till sig här behåller de själva.  

I och med att bondekåren minskar i antal har konkurrensen om maskintjänster ökat.

  – Istället behöver man köpa in sin egen maskinpark för att exempelvis kunna skörda vid rätt tidpunkt. Förra sommaren investerade vi i en ny traktor och snittvagn, en kostnad på runt 4,5 miljon. Efter det stack räntorna iväg.

”Jag skulle säga att bondens största dilemma är att fatta rätt beslut i rätt tid”

  – Många av oss lantbruksföretagare har behövt tänka än mer på riskplanering och riskeliminering efter den senaste tidens ekonomiska turbulens och osäkerhet. Vi är i grunden mer åt det försiktiga hållet och tänker oss noga för vad vi verkligen behöver innan vi gör stora investeringar. Men att kapital skulle öka så mycket i pris, och att ränteuppgången skulle gå så snabbt, hade vi inte i vår kalkyl säger Torgny. Till det ska läggas den stora kostnadsökningen för behövliga insatsvaror, medan det vi får betalt för mjölken stått still. Här är tillväxten i skogen en bra back-up och trygg reserv. Det gör att vi kan följa avbetalningsplanen och amortera rejält.

Tidigare fanns över 20 mjölkbönder på en mils radie, nu är Widholms själva kvar.

  – Ekvationen går bara ihop om man växer. Vi utgår från ett hållbarhetstänk och har valt den ekologiska linjen. Här styr handeln mycket. Nu när allt gått upp i pris väljer en del konsumenter tyvärr bort det generellt dyrare ekologiska sortimentet. Det är väldigt synd då folk, och vår jordglob, ropar efter miljövänliga alternativ men inte vill betala för det. 

En annan fråga som väcker starka känslor hos Torgny är skatten på biogas. På gården finns sedan år 2012 en bioganläggning som rötar gödsel och foderrester som sen blir till  värme och el. Den har täckt en stor del av gårdens behov, men också gett ett litet överskott som har kunnat säljas.  

  – Det pratas mycket om den nödvändiga klimatomställningen och hur vi lantbrukare kan bidra till den. Nu har vår regering möjlighet att fatta ett beslut om att ta bort den orimligt höga skattesatsen på biogas, men inget händer. Regeringen går emot sina egna intentioner för klimatet genom att inte agera, det är vansinne!!!  Biogasanläggningen får därför tills vidare gå på halvfart. För att värma vattnet har vi i stället investerat i en vedprocessor och får vedelda. 

Framtiden för Trägsta ser ljus ut

Åter till det positiva. För det finns mycket att glädjas åt enligt Torgny.

– Att jag och Eva-Maria, tillsammans med våra barn och övriga anställda, lyckats bygga upp en väl fungerande och hållbar verksamhet som står hyfsat pall för  prisfluktuationer, ökade kapital- och andra kostnadsökningar inklusive diverse övriga orosmoment, känns väldigt bra.

Deras förhoppning är att lantbruket på Trägsta kommer att leva vidare länge till.

 – Alla våra barn vill att vi ska ha gården kvar. Vår äldsta dotter och hennes man, som redan arbetar i företaget, är blivande kandidater till att ta över. Vi har redan gjort värderingen/kalkylen och till årsskiftet räknar vi med att generationsskiftet ska vara klart och min del avvecklas, medan Eva-Maria blir kvar några år till. Själv ska jag ägna mig åt skogen.

Med dessa slutord säger vi tack till Torgny för att han tog sig tid att bli intervjuad av oss  – skörden är nämligen i full gång på de blöta markerna och det är mer än fullt upp just nu  –  och önskar verksamheten på Trägsta fortsatt välmående.