Europaparlamentets förslag på nya regler för skogen vill väl men landar fel i relation till den svenska skogen. Om det blir verklighet är risken att det kommer att bli väldigt svårt att finansiera svenskt skogsbruk. Vi fick en pratstund med Martin Kihlberg, chefsjurist och hållbarhetschef på Landshypotek Bank, som förklarar vad han ser för problem med förslaget som det nu är utformat.
– Den globala avskogningen är ett allvarligt problem och det är bra att EU inser att även Europas konsumtion kan bidra till avskogning i till exempel Amazonas. Globalt beror avskogningen till 90 procent på omvandling av skogsmark till jordbruksmark, och där gruvområden, infrastruktur och urban expandering är de främsta övriga bidragande orsakerna. Ett skogsbruk som bedrivs på ett ordnat sätt, som i Sverige, leder inte till avskogning. Men på grund av de förslag som kommer från Europaparlamentet riskerar förordningen att även förbjuda utlåning till skogsbruk i Sverige och i övriga EU, genom att parlamentet föreslår att banker och andra finansiella institut inte får låna ut pengar till kunder om det finns mer än en försumbar risk att kunden inte efterlever kraven i förordningen.
– Förordningen i sig riktar sig inte direkt till enskilda skogsägare, men genom formuleringen från parlamentet utvidgas tillämpningsområdet just rörande finansiering till att omfatta alla kunder som är kopplade till exempelvis skogsbruk. Parlamentets förslag inkluderar en skrivning som kan träffa även enskilda skogsägare, vilket skulle skapa en stor osäkerhet för framtida finansiering för det privatägda familjeskogsbruket.
– Det som krävs för bankerna, och därigenom dess kunder, är en omfattande informationsinhämtning och riskbedömning för om just ett specifikt skogsbruk uppfyller de väldigt vaga och generella kraven på vad som avses med avskogning eller skogsförstörelse. Man kan tycka att det borde vara en enkel sak att avgöra, men som förslagen ligger är det inte fallet. Inte minst förslagen om vad som ska anses vara skogsförstörelse är väldigt otydliga och missar helt långsiktigheten i ett skogsbruk, vilket riskerar att träffa ett vanligt svenskt skogsbruk bedrivet i enlighet med svenska lagkrav. Absurditeten ligger i detaljerna, och tills viss del i avsaknad av detaljer, vilket gör att tolkningarna kan bli väldigt olika och att rättssäkerheten urholkas för den enskilde.
– Den informationsbörda som skulle träffa bankerna kommer att landa på den enskilda skogsägaren, vilket i sin tur resulterar i ökade kostnader för påtvingad administration. Det är dessutom i vissa delar inte ens möjligt att ta fram den efterfrågade informationen i dagsläget, såsom geolokaliseringskoordinater med angivande av latitud och longitud för alla markområden inom en viss skogsfastighet där skogsbruket bedrivs. Utifrån informationen ska banken därefter göra en riskbedömning för att säkerställa om det finns en risk att skogsägarens verksamhet skulle strida mot förordningen. Kan banken i den bedömningen inte säkerställa att det inte finns mer än en försumbar risk att kunden inte skulle efterleva de otydliga kraven i förordningen får banken inte låna ut pengar till kunden.
Att sätta upp sådana hårda krav när regelverket i sig är väldigt otydligt och öppet för tolkningar och ifrågasättande leder till en stor legal och ekonomisk osäkerhet för såväl kund som för bank. Risken för banken är att dess agerande kan anses strida mot regelverket, vilket kan leda till att utlåning till det svenska skogsbruket upphör eller försämras avsevärt, vilket skulle påverka hela den svenska ekonomin och det viktiga klimatbidraget som det svenska skogsbruket bidrar till, såväl genom skogens klimatnytta som kolsänka som genom att producera råvaror som är viktiga för klimatomställningen och omställningen till en cirkulär, fossiloberoende ekonomi.
– Ytterligare märkliga konsekvenser av parlamentets förslag är att det leder till en stor osäkerhet för existerande kunder. Enligt förslaget har bankerna endast tolv månader på sig att inhämta all information och därefter utföra riskbedömningarna för existerande kunder. För en bank med tusentals familjeskogsbrukare som kunder är det en omöjlighet. Om det skulle innebära att redan beviljad utlåning då skulle anses vara otillåten hamnar kunderna i en svår situation och förordningens effekter skulle strida såväl mot kundskyddet och avtalsrättsliga åtaganden. Om parlamentets förslag blir verklighet riskerar det att leda till enormt svåra konsekvenser för den enskilde skogsägaren som är omöjliga att förutse. Det skulle kunna leda till att det mångfacetterade familjeskogsbruket skulle försvinna, vilket skulle vara en katastrof för den enskilde, för den svenska ekonomin och för klimatet och den biologiska mångfalden.
– En ytterligare absurd effekt av förslaget innebär också att den administrativa bördan, osäkerheten i informationsinsamlingen och kompetensen som ställs på bankerna vid utlåning till skogsbruk skulle bli betydligt högre än de krav som ställs på finansiering av andra sektorer så som finansiering av kolkraft och andra fossila och klimatskadliga verksamheter.
– Förhandlingarna mellan EU-kommissionen, rådet och parlamentet har påbörjats, och den består av såväl tekniska som politiska förhandlingar. I dessa förhandlingar är det väldigt viktigt att de svenska företrädarna arbetar tydligt och hårt för att regelverket ska bli så bra som möjligt för att minska den globala avskogningen, men samtidigt inte sätta käppar i hjulet för det svenska skogsbruket som är viktigt utifrån många perspektiv, inte minst ekonomiska aspekter för svensk BNP och klimatperspektiv.
Som jord- och skogsbrukarnas bank vet vi allt som är värt att veta om skog – och lite till. Tillsammans hjälps vi åt att ta nästa steg, oavsett om du redan har ett stort bestånd eller planerar att köpa skog för första gången.
Låna till skog
