Skogen – vår fantastiska tillgång

Skogen är en fantastisk tillgång som vi har gott om. Hela 28 miljoner hektar skogsmark finns det i Sverige, vilket innebär att två tredjedelar av landets totala yta utgörs av skog. Och genom allemansrätten kan vi röra oss relativt fritt där – men med respekt för brukande och natur.

För många av oss är skogen framförallt en källa till härliga naturupplevelser, friluftsliv, motion och avkoppling. För andra är det en arbetsplats på heltid, en del av lantbruksföretagandet eller ett stort fritidsintresse. Hälften av våra svenska skogar ägs av privatpersoner. Tillsammans vårdar och brukar drygt 300 000 privata skogsägare den på egen hand, eller med lejd hjälp. För det som ska avverkas i morgon eller fortsätta att växa till sig i många, många år behöver skötas om väl. Skogsbruket är nämligen väldigt långsiktigt, ibland generationer bort. 

Landshypotek Bank är för allt fler en bolånebank, men har sin grund i utlåning till jord- och skogsägare ända sedan 1836. Banken och de skogsägande kunderna har därför en särskild relation till skogen och alla de värden, med upplevelser, produktion och miljö, som skapas genom att privatpersoner sköter om dem.

Ett skogsintresse som gått i arv

Ann-Christine Hasselgren, som arbetar som kreditanalytiker på Landshypotek, har hjälpt till att finansiera många skogsköp och är själv skogsägare i fjärde generationen. Sitt skogsintresse har hon med sig sedan barnsben. Hennes morfar drev sågverk och tillsammans med familjen var hon ofta ute i deras skog. Skogsfastigheten som är på 231 hektar, varav 180 hektar är produktiv skogsmark, äger och driver Ann-Christine idag på sin fritid tillsammans med sin mamma. Och trots att Ann-Christine bor i Göteborg, och gården ligger utanför Vetlanda, försöker hon att tillbringa så mycket tid som möjligt där.

Det märks att Ann-Christine känner varmt för sina marker. För henne handlar det både om livskvalitet och att få sköta om de investeringar och beslut som gjorts av familjen under generationer. En dag hoppas hon att dottern ska ta över.

  – Det är en ynnest att vandra runt i min egen skog. Som skogsägare har jag ett stort ansvar att ta hand om den på bästa sätt, men också en stor frihet att påverka utvecklingen och hur den kommer att se ut i framtiden. Jag älskar att se hur den förnyas och växer över tid. Det är svårslaget, säger hon.

En skogsbruksplan hjälper Ann-Christine och andra skogsägare att hålla reda på åldern på skogen, vad som ska planteras, gallras och avverkas, men också sparas för naturvärdenas skull. Skogar som inte sköts blir mer ogästvänliga, men även kvaliteten på timret försämras.

Jag blir ödmjuk av att vistas i och arbeta med något levande som skogen

  – Jag besöker min skog regelbundet för att se över den och vad som behöver göras. En del arbete lejer jag bort och jag har en bra dialog med en virkesinköpare som även ger mig goda råd på vägen. Just nu är jag mest ute och tittar efter hur mycket granbarkborren har skadat min skog. Det är en insekt som kan göra stor åverkan på granskogar. Och gran har jag gott om.

Nyligen fick Ann-Christine besök av Hembygdsföreningen som ville undersöka vilka djur- och växtarter som finns på hennes mark. De hittade många olika och även en del ovanliga.

  – Att de trivs här är ett fint kvitto på att marken förvaltas på rätt sätt. För mig är skogen nämligen så mycket mer än ekonomi. Lika viktigt är att den är vacker och fungerar som rekreationsplats, menar Ann-Christine.

Ut och njut med hänsyn

På Ann-Christines skogsfastighet finns också en liten badstrand vid en insjö. Under sommarmånaderna är den välbesökt och gästerna fler på skogsvägarna.

  – Det är fantastiskt att vi har tillgång till så mycket skog i vårt land och att allemansrätten ger oss så stora möjligheter att röra oss fritt i markerna. Jag välkomnar alla i min skog, men blir orolig om jag ser någon elda vid sjön. Under torra perioder är risken för brand extra stor. Får flammor tag i de intilliggande träden kan elden spridas snabbt. Jag blir också ledsen när jag ser skräp som lämnats kvar och brutna grenar. För vi har alla ett gemensamt ansvar för både djur och natur. Vi vill ju kunna njuta av dem - både idag och lång tid framöver.