Skogsägaren: "Jag är bara en liten del av trädets långa anloppstid"

Berätta om era skogsinnehav, hur ser det ut?

- Vi äger och brukar våra respektive skogsbestånd och fastigheter på varsitt håll. Sedan vi genomförde ägarskiftet har jag köpt till 110 hektar produktiv skogsmark, så idag har jag drygt 400 hektar skog uppdelat på två ställen att förvalta, berättar Cecilia.

- Jag har förmånen att ha allt samlat här kring gården vilket är tacksamt. Även jag har köpt till skog då jag fick möjligheten att köpa grannfastighetens skogsmark som ligger i direkt anslutning till mitt befintliga innehav. Så idag äger och förvaltar jag 440 hektar skogsmark varav knappt 400 hektar är produktiv skogsmark. Utöver skog så har jag även en del åker- och betesmark, berättar Viktoria.

Hur bedriver ni ert skogsbruk?

- Jag tror att för båda oss är skogsägande mycket av en livsstil. Vi äger bara skogen under en liten del av det långa loppet, vilket är väldigt häftigt, säger Viktoria.

- Jag har aldrig jobbat så mycket i skogen tidigare, men man har ju alltid varit med så kulturen och stoltheten har man ju med sig. Men nu försöker jag göra en del själv. Det är verkligen härligt att vara ute och jobba i skogen, en bra kontrast till kontorsjobbet som annars tar mycket av min tid. Röjer, stödplanterar, viltbehandlar och planerar, säger Cecilia.

- Det roligaste jag vet är att hugga, men att plantera själv underlättar på de skiften där jag har en tydlig bild hur jag vill att det ska vara. Vilka trädslag man vill sätta var, fortsätter Viktoria.

Ni är båda dubbelcertifierade via FSC och PEFC, har det varit en självklarhet?

- Skogen var redan certifierad när vi tog över så det har varit rätt självklart och givet att fortsätta. När alla i samhället inte ser lika positivt på skogsägaren känns det som ett bra sätt att som skogsägare kunna visa att man tar lite mer ansvar, säger Cecilia.

- Sedan är det ju bättre betalt, men det är inte det som är drivkraften skulle jag säga. Det handlar mer om att få en kvalitetsstämpel på det man gör, säger Viktoria.

- Den enda utmaningen som jag kan se är kravet på en viss andel löv på respektive avdelning vilket kan vara svårt att nå då marken egentligen lämpar sig bättre för tall. Här ser jag att skogsbruksplanen blir ett problem då avdelningarna är strikt indelade i små områden. Det finns löv, men det är inte jämt fördelat över fastigheten. Lövet finns där det bäst lämpar sig. Det är de naturliga förutsättningarna som får styra, tillägger Viktoria.

Vad har ni gjort i skogen under året?

- Det är ett ganska lugnt år på skogsfronten för oss båda. För min del så har jag en miljövårdsröjning på två avdelningar. Jag ska röja fram mer ek och andra lövträd men annars inte så mycket mer än viltbehandling för att skydda tallarna från älgarna, säger Cecilia.

- Jag har lite vindfällen att ta hand om efter vinterns stormar, men som tur är har det inte fällt så mycket. I höst har jag en mindre gallring. Och så lite röjning, det är det alltid, säger Viktoria.

Hur hanterar och anpassar ni skogsbruket till ett förändrat klimat?

- Den största skillnaden är nog att vi sätter betydligt mer tall idag, då det passar markerna här bättre och dessutom så minskar man risken för granbarkborreangrepp. Men än har vi inte sett konsekvenserna av att ha mer tall på markerna, det är mycket möjligt att det kommer andra bekymmer för tallen längre fram. Det är det som är det svåra med skogsbruk, det är långa omloppstider. Klimatet förändras nu, det är helt omöjligt att veta hur väl det vi planterar idag kommer stå sig om 60 år, säger Cecilia.

- Jag sätter färre plantor per skifte nu jämfört med förut för att säkerställa att vattnet räcker. Dessutom så låter vi lövet ta större plats i bestånden så att det blir en större variation och motståndskraft, tillägger Viktoria.

- Något intressant är att björken har börjat diskuterats alltmer i skogsnäringen. Så var det verkligen inte förut. Men jag är glad för det, för jag har alltid låtit björken växa och ta plats så det är bara att hoppas att även efterfrågan ökar, fortsätter Viktoria.

Är det något annat som oroar er förutom klimatet?

- Det är väl att det finns så många olika åsikter om skogen. Om jag sparar en 110-årig skog, kommer jag få behålla den och kommer jag få avverka den? Det skapar en osäkerhet för mig som ägare att jag inte riktigt vet hur spelreglerna kommer se ut framöver, säger Cecilia.

- Jag kan bara hålla med. Det är väl samhällsdebatten som är utmanande och oroande. Man målar lätt upp ett stort statligt norrlandshygge i media och framställer det som att det ser ut så i hela Sveriges skogar. Det är olyckligt och kan inte vara längre ifrån verkligheten, säger Viktoria.

Vad är det bästa med att äga och förvalta skog?

- Det bästa med att äga skog är att känna att man är en del av ett större sammanhang. Jag är bara en liten del av trädets långa omloppstid och alla de värden som skogen erbjuder.

- Att kunna vara med och bidra till framtida generationer och att förhoppningsvis kunna lämna över något till barnen. Men också att kunna ge något tillbaka till samhället – en skog att promenera i och råvara att använda. För mig är det viktigt att det är roligt. Är det inte roligt att äga och förvalta, då ska man sälja, säger Cecilia.

- Att äga skog är en livsstil, avslutar Viktoria.

Den här texten kommer från bankens effektrapportering av våra gröna obligationer som publicerades i mitten av maj. Vill du läsa den i sin helhet? Då kan du göra det här.