Julia Lindhag får bygden att leva

Vad jag ska göra idag? Koka gröna tomater för en marmelad, vi behöver bygga upp lagret inför lanseringen av vår nya webbutik. Och så ska jag ta emot en leverans tulpanlökar från Holland, och hinna sätta dem innan solen går ner klockan sex. Julia Lindhag har ångan uppe. Det behövs om man som hon är småföretagare med dubbla verksamheter.

I lilla Ishult, nära Kristdala nordväst om Oskarshamn, producerar Julia livsmedel för Lindhags Delikatesser. I ett renoverat skolkök står spisen på mer eller mindre dygnet runt. Fem dagar i veckan puttrar här prisbelönt marmelad, saft, sylt, kola och tomatsås. Alla Julias produkter är fria från onödiga tillsatser och håller högsta kvalitet. Marmeladen görs alltid i små satser, aldrig på mer än fyra kilo bär. Med mer bär finns risken att marmeladen kristalliserar sig.

De flesta råvaror – rabarber, jordgubbar, björnbär, hallon och grön sparris – odlar Julia några kilometer bort i byn Mellingerum. Det sköter hon i sitt andra företag, Mellingerums bär och grönsaker. De två bolagen ”håller varandra i handen” som Julia uttrycker det. Hon säljer också sina grödor till livsmedelsbutiker och handlare.

– Men det är självplocket som är den stora grejen, säger hon. Sedan Julia började med självplock för två år sedan har hon sett hur intresset öka från år till år. I början kom bara äldre i solhattar. Idag lockas människor av alla sorter till hennes odlingar: barnfamiljer, par och ungdomar.

Events med egna snittblommor

Julia arrangerar också events: italienska aftnar, matlagningskurser och vinprovningar. Snart även evenemang som inkludera hennes senaste odlingsprojekt, snittblommor. Julia går just nu en odlingskurs för binderi och snittblommor, en kunskap hon tror kommer att komma väl till pass vid möhippor och bröllop. ”Farmer florists” är en uppmärksammad trend i USA och Kanada, en förlängning av intresset för närproducerade livsmedel. Blommor gör sig bra i sociala medier, och trenden sprids över världen via blomsterodlarnas instagram-konton. Bland följarna finns Julias mamma Elisabeth. En dag sa hon till Julia: ”Det här borde du också göra”.

Det är också Elisabeths förtjänst att Julia är egenföretagare. När Julia,efter flera år i Oslo, flyttade tillbaka till Småland med sin nyfödda dotter Viola, hade Elisabeth börjat sälja gårdsost. Som komplement till osten började Julia göra marmelad. Idag driver de Lindhags delikatesser tillsammans.

Hur är det att jobba ihop med sin mamma?

– Jättekul! Vi kompletterar varandra bra. Men det är klart att vi bråkar. Man får försöka se till att skilja mor-dotter-relationen från den professionella relationen.

Även Julias lillasyster Idha bidrar till familjeföretaget. Hon är fotograf och utbildar sig just nu till art director i Stockholm, och hjälper till med förpackningsdesign till Lindhags produkter.

Intresset för mat har Julia med sig sedan barnsben, hon är uppväxt i krogmiljö. Pappa Sergio, som är italienare, drev tillsammans med sina bröder pizzerior och restauranger i Göteborg. Julia fick hjälpa till att servera och vika pizzakartonger.

Gör skillnad för landsbygden

Livet som småföretagare rymmer förstås en osäkerhet, man lever med frågan ”hur ser det ut nästa månad?” Men för Julia finns inte något alternativ. Hon har alltid följt sin lust och sina intressen, och trivs med att vara sin egen chef. Idag ser hon också sin verksamhet ur ett vidare perspektiv – den gör skillnad.

– Det jag gör har betydelse för landsbygden. Att få landsbygden att leva och få människor att upptäcka vad som finns här är viktigt, säger Julia. Det närproducerade ger fördelar för alla som lever i Sverige.

– Det handlar om livskvalitet och hållbarhet.Vi blir allt mer medvetna som konsumenter och noga med vad vi väljer. Vill vi ha importerade bär, grönsaker och blommor?

Lugnet på landet

Julia var i tonåren första gången hon kom till lilla Ishult. Flytten från Vasaplatsen i Göteborg till landet innebar en stor omställning. Att lämna sina gamla kompisar kändes tufft men hon hittade snart fram till nya intressen, fotboll och ridning.

Och sedan några år är hon alltså tillbaka i Kristdalabygden. Hon bor nu tillsammans med Viola och sin man Jan i ett hus i Mellingerum.

– Jag vill inte bo i en storstad längre. Här finns ett lugn. När jag har varit iväg på resa, så är det fantastiskt skönt att komma hem. Jag njuter av att sitta med en kopp kaffe på farstutrappan i bara linnet.

Julia gör sina delikatesser helt och hållet ur minnet, inga recept finns nedtecknade. En insikt som ställer frågor: Hur ska det gå med produktionen framöver? Vore det inte klokt att teckna ned recepten?

– Ja, jag vill och ska skriva böcker. Med mina recept förstås, men jag vill också berätta om mitt liv, säger Julia. Vi rundar av intervjun, tulpanlökarna måste i jorden innan solen går ner.

Foto: Mattias Johansson/Maddoc Photography