EU:s taxonomi får stora konsekvenser för svenska skogsbruket

Nu har EU-kommissionens slutliga förslag för hållbara investeringar kommit – taxonomin. Att ha ett EU-regelverk för det som kan anses grönt och hållbart är positivt, men för svenska skogsägare är förslaget oroande.

Men varför påverkas svenska skogsägare av ett snårigt regelverk från Bryssel?

Jo, taxonomin är inte vägledning till några få enskilda aktörer. Taxonomin är ett politiskt styrmedel för framtidens investeringar. Den påverkar finansiella flöden till olika sektorer. Skogen är med i taxonomin och därmed påverkar förslaget hela skogsnäringen och landets skogsägare. Förslaget utmanar den svenska synen på skogsbrukets roll, privata skogsägandet och hållbart brukande. Det är en attack på svensk skogspolitik.

Utmaningarna är omfattande:

Investeringar leds bort från skogen. Kommissionen pekar i praktiken ut annat än svenska skogarna som mer hållbara och enklare för investeringar. Därmed finns en stor risk för färre investeringar till skogsnäringen. För samhället är just det en stor utmaning. Potentialen i det aktiva skogsbruket riskerar att inte tas tillvara. Förslaget hotar nödvändig grön omställning. Med mindre investeringar till näringen och allt tyngre administration för att visa hur skogarna är hållbara ökar kostnaderna för skogsägaren.

Svenska skogspolitiken attackeras. I den svenska skogspolitiken ses skogsbruket som en förutsättning för en grön omställning. 330 000 privata skogsägare bidrar med ett skogsbruk som bygger på långsiktighet, mångfald och hållbarhet. Kommissionen har en annan syn: skogsbruket ses som ett problem. De aktiviteter som enligt taxonomin ska gynnas och accepteras är andra än dagens metoder. Det riskerar att få en enorm påverkan på dagens svenska skogsbruk. Regeringen har hittills inte lyckats påverka Kommissionens grundsyn, utan de förändringar som gjorts till det slutliga förslaget av taxonomin är kosmetiska. Kommissionen utmanar nu den nationella skogspolitiken på sätt som vi inte sett tidigare.

Administrativa bördan blir orimlig. Om svenska skogsbrukare, trots allt, ska kunna omfattas av taxonomin blir rapporteringsbördan tung, och för många helt omöjlig. Möjligheten till gruppvis eller nationell rapportering är extremt restriktiv. All beräkning och rapportering ska göras för den enskilda skogen. Det krävs detaljerad information i skogsbruksplanen och återkommande revisioner. Även ägare till små arealer, över 13 ha, ska göra komplexa klimatnyttoanalyser i enlighet med FN:s klimatpanels krav och modeller. Det här är svårt för stora skogsbolag, för den enskilda skogsägaren är det i praktiken omöjligt.

Den första delen av taxonomin planeras att träda i kraft redan vid årsskiftet. Den svenska regeringen har nu inte enbart att agera när det gäller taxonomin som enskilt förslag. Förslaget handlar lika mycket om vilken roll de svenska skogarna och skogsbrukare ska ha i den gröna omställningen. Och ytterst vem som ska leda den svenska skogspolitiken: folkvalda politiker i Sverige eller tjänstemännen i Bryssel?

Martin Kihlberg
Hållbarhetschef och chefsjurist
Landshypotek Bank