”Sveriges skogs­politik ska inte rundas av EU”

Vi hade hoppats på att det var ett misstag. EU-parlamentarikern Pär Holmgren (mp) visar dock med sin replik ”Sverige bidrar till global avskogning” (SvD 7/10) att han fullt medvetet kidnappat kommissionens förslag mot global avskogning för att ge sig på det svenska skogsbruket.

Tillsammans med parlamentet utvidgar han kommissionens förslag och deklarerar stolt att förslaget är en del av ”EU:s skogspolitik” som ska reglera svenska skogsägare. Men det finns ingen skogspolitik i EU. EU-länderna har bestämt sig för att inte ha någon gemensam skogspolitik. Skogen räknas som nationell kompetens, som varje land beslutar om. Holmgren och parlamentet jagar därför andra lagstiftningar för att hindra brukandet av skog. Den här gången har de hittat avskogningsförordningen.

Vi har reagerat på parlamentets tillägg till förordningen, där parlamentet tvärtemot kommissionens uttryckliga avsikt också inkluderar den finansiella sektorn och därmed lån till svenska skogsägare. Holmgren undrar hur inkluderingen kan vara ett problem om det svenska skogsbruket är hållbart? Svaret är att all lagstiftning har konsekvenser. Men just de här tilläggen har dock gjorts helt utan konsekvensanalyser, vilket är ytterst anmärkningsvärt för något som samhällsekonomiskt gäller 100-tals miljarder utlånade kronor och 100-tusentals skogsägare, bara i Sverige.

Det riskerar att bli kaos på finansiella marknader, där bankerna ska göra riskanalyser utifrån vaga regler men med tydliga förbud. Informationsinhämtningen och de enorma administrativa kraven som ska ställas på alla skogsägare, inklusive de små familjeskogsbrukarna, blir orimlig.

Vi välkomnar att parlamentarikern Karin Karlsbro (L) i sin replik (SvD 11/10) delar vår syn att finansiella institutioner bör hållas utanför denna lagstiftning. Vi hoppas hon har rätt i sin bedömning att det inte är särskilt troligt att ministerrådet och kommissionen skulle vilja inkludera finansiella institutioner. Men med tanke på vad som står på spel vill vi, likt Karlsbro, betona vikten av att Sveriges regering nu noga följer och engagerar sig i den fortsatta processen för att säkerställa det svenska skogsbrukets utveckling.

EU har i regelverk som taxonomin och krav på hållbarhetsredovisningar insett att man inte kan ställa samma krav på en liten företagare som på ett stort bolag. Sådan proportionalitet är grunden i mycket lagstiftning. Men med parlamentets skrivningar görs ingen skillnad på om bankens kund är en skogsbrukare med 30 hektar eller ett bolag som äger hundratusentals hektar – alla omfattas av samma informationskrav. Banken ska sedan göra en riskbedömning och får inte låna ut pengar om det finns mer än en försumbar risk att kunden inte följer de otydliga kraven i förordningen. Det sätter det mångfacetterade småskaliga familjeskogsbruket under en orimlig börda. Banker och försäkringsbolag görs dessutom till någon form av myndighetsliknande instans, vilket är långt ifrån vad man kan förvänta sig i en rättsstat.

Parlamentets tillägg är inte rättssäkert. Det skapar stor oro och osäkerhet hos skogsägare, skogsföretagare och banker.

Förlorarna i den märkliga jakten på svenska skogsägare och svenska skogsbruket som Holmgren står för är miljön och klimatet. De svenska skogsägarna behövs för den gröna omställningen. Istället för att skapa osäkerhet borde vi nyttja skogarna bättre för energi och skogsråvara och samtidigt förbättra den biologiska mångfalden men utan en detaljreglering från Bryssel. Vi borde också göra vårt, precis som kommissionen föreslog, för att hindra den avskogning som sker runt om i världen.

Holmgrens replik sätter fingret på att det verkligen är hög tid för svenska regeringen och andra politiker att sätta stopp för de här ständiga försöken att runda den svenska skogspolitiken och därmed också för de politiska ambitionerna att få Bryssel att besluta över de svenska skogarna.

Per Lindblad
Vd, Landshypotek Bank

Martin Kihlberg
Chefsjurist och Hållbarhetschef, Landshypotek Bank