”Skogsägarna har börjat tvivla på politikerna”
Taxonomin röstades nyligen igenom i EU. Nu kommer ytterligare ett regelverk, LULUCF, som utmanar skogsbruket och skogsägare i Sverige. Att äga skog är långsiktigt och då måste vi alla veta spelreglerna – skogsägare såväl som bank. Det skriver Martin Kihlberg, hållbarhetchef och chefsjurist på Landshypotek Bank, i en debattartikel i ATL.
Skogen och den svenska modellen för ägande och hållbart brukande fortsätter att hamna i fokus när EU-kommissionen föreslår klimatåtgärder. På dagordningen ligger nu översynen av regelverket som reglerar upptag och utsläpp av kol från marksektorn (LULUCF). Då skogen är nyckeln i den gröna omställningen borde det vara välkommet och innebära stora möjligheter för svenska skogsägare. Men EU-kommissionen fortsätter att sikta fel. Det menar Martin Kihlberg, som länge följt utvecklingen av och engagerat sig i de snåriga regelverken från Bryssel och det taxonomiförslag som nu träder i kraft.
I en debattartikel, publicerad i ATL 8 januari, ger Martin sin syn på ännu ett EU-förslag som missar chansen att nyttja skogen som offensiv kraft i den gröna omställningen.
I LULUCF-regelverket föreslås att Sverige ska öka sin kolsänka från 34 miljoner ton till 47 miljoner ton per år. Stora arealer skog i Sverige riskerar därmed att inte längre kunna brukas. De totala avverkningarna behöver minska med drygt 15 procent.
Istället för osäkerhet behöver svenska skogsägare tydliga spelregler
Det är återigen ett förslag som missar chansen att nyttja skogen som offensiv kraft i den gröna omställningen. Istället skapas ny och stor osäkerhet bland skogsägare. Hur ska dessa 15 procent fördelas? Ska de fördelas jämnt över Sveriges totala skogsareal? Vems mark ska tas i anspråk?
Investeringar i mark är långsiktiga och görs inte för snabb ekonomisk vinning. Skogsägande småbrukare bygger över tid upp bestånd som klarar av uttag över lång tid. Våra skogsägare gör skogarna mer värdefulla för nästa generation. Sverige har blivit en ledande skogsnation genom att privata ägare stått för ett hållbart brukande där uttagen inte överstiger tillväxten.
Vi som bank behöver också tydliga spelregler. Vi gör bedömningar utifrån planer och information som visar vad en skogsfastighet bär långsiktigt. Vi måste kunna lita på planer för brukandet. Men framförallt måste kunden, som står inför en stor investering, kunna lita på att de kalkyler som vi gör tillsammans går ihop. Minskade avverkningar på 15 procent eller andra restriktioner ger helt andra kalkyler.
Den här gången kan inte regeringen och politiker vara lika senfärdiga i sin reaktion som man var med den nyligen beslutade taxonomin. Fler behöver tidigare och tydligare stå för den svenska modellen, säger Martin Kihlberg.
Läs hela debattartikeln på atl.nu